...sannerligen om de senaste hundmötena inte varit speciellt lyckade...

Jag konstaterade efter kvällens hundmöte att av de senaste 4 hundmötena så har endast 1 (!) gått felfritt och bra, och de andra? Mindre bra...

Om vi börjar med det första, som inträffade för några veckor sedan. Vi kommer och går och på håll ser jag en boxer och två kvinnor. "Shit" tänkte jag, men går vidare och konstaterar att där vi gick var det smalt och sluttande backar på sidorna så det fanns ingenstans att gå en omväg eller gå undan utan bara att traska rakt på. Hon hade dessutom stannat och satt sin hund ner, alltså måste en av oss gå... Så vi går och vips! så sliter sig boxern från matten och kommer mot oss. Jag står då med två stela hundar och pang så börjar dom slåss! Matten försöker få tag i sin hund och jag valsar mest efter dom bråkande hundarna för jag ville inte direkt slita massa i kopplet på min egna hund... Hon får tag i sin hund men dom fortsätter bråka och hon ramlar omkull och får hundbråket över sig, pust! Men sen till slut så får hon tag i sin hund och jag traskar fort därifrån. Hon ber tusen gånger om ursäkt. Jag godtog ursäkten, visst var det olyckligt men det var ju verkligen inte med flit hon "tappade" hunden.

Hundmöte två; vi har precis kommit ut i mörkret på kvällsprommis och börjar gå. En bit bakom oss i en faslig takt kommer en tjej med sin lilla svarta typ staffe eller nåt. "Oj" tänker jag och börjar trava på. Jag vill vara på "säkert" avstånd så jag känner att jag har full kontroll på situationen när det är andra hundar i närheten. Så vi ska precis snedda iväg upp bakom en häck men vi hinner inte riktigt för tjejen marscherar verkligen på ordentligt! Så jag drar tag i Duke så han ska komma närmare mig och han slänger ett öga bakåt för att då se den svarta hunden. Då börjar båda skälla och morra och göra stora utfall mot varandra. Duke lägger i sin fyrtassdrift (= finns inte en chans att jag kan hålla emot) så jag tar tag i första närmsta träd, som var min räddning...

Hundmöte tre (det som gick bra) - händer inget speciellt. Vi går på gångbanan och mot oss kommer en kvinna, en man och deras små, söta kineser. Jag travade på för det kändes bra tyckte jag. Och bra gick det också, ingen av hundarna brydde sig om varann.

Hundmöte fyra (ikväll) - Vi är ute på kvällsprommis och flera meter bort ser jag en tjej och hennes svarta, typ bc/blandning/nånting. Jag går över på vänster sida av banan för de går på den högra och jag håller Duke på min vänstra sida. Det kändes bra hela tiden och han varken drog eller sa ett pip. Så var vi nästan framme vid varandra och då springer den svarta mot oss (flexi) och jag tänkte bara "men fan, tryck på den där jävla spärrknappen nån jävla gång då!!!" men den är typ framme vid oss så då hoppar jag iväg upp mot gräset och puttar Duke så han ska komma bort han också. DÅ vaknar matten till, som för övrigt gått och sms:at, och skriker hundens namn och drar tag i flexit... "Ursäkta, jag såg er inte"... Hundarna taggade inte mot varann, eller ja, efter några sekunder när hunden var på väg mot oss och vi hoppade undan så kom ett morrliknande ljud ur Duke men inget mer. Men ändå! FAAAANNN! Ska han tro att det är såhär hundmöten är?? Påhopp, utfall, hundar som bara springer på en... ???

Nej, nu känner jag att imorn ska jag ut och jaga hundar! Och vi ska få till så många lyckade hundmöten så vi (jag) inte behöver vara rädda längre!

Nedan en bild på en av Dukes märkliga sovställningar...