Igår var det äntligen dags för viltspår på egen hand! Åkte och köpte rådjursklövar, tyvärr fanns det inte älg men det ska vi köra med inom snar framtid, samt en bunke blod!

Hade från början tänkt köra med ett avslut á la kamp eller flykt (springpole eller långlina att dra bytet med) men bestämde snart att nej, vi kör ett enkelt avslut, av olika anledningar.

När spåret legat ett tag så selade vi på och sprang in i skogen, satan vad det gick :-) Jag gjorde som sist, struntade i att tänka och bara följde efter Duken och litade totalt på honom. Efter några sekunder var vi framme vid bytet, han nosade lite och var lite intresserad men sen tog han upp klöven och insåg att den satt fast så då började han slita och kampa till snöret släppte från trädet. Men då ryckte jag in och gav honom ordentligt med jobb. Lilla rådjuret började helt plötsligt rycka i munnen på honom, hoppade iväg flera meter så han fick jaga efter, kampa igen osv. Han var helt på och riktigt taggad och upphetsad av att bytet levde. Efter ett tag så var bytet dött och han började mumsa. :-)

Efter detta konstaterar jag att avslutet måste innehålla lite jobb, han lyser verkligen upp när det händer grejor.

Sen sprang vi hemåt med klöv i munnen och mumsade i trädgården.

Svårt att ta kort med kass mobil och på en hund som ivrigt sliter och biter men detta är vad jag fick med på bild;