Duke

Senaste inläggen

Av Jessica Olsson - 13 juni 2012 21:55

Japp, då har han premiärat i poolen och det gick kanon! Lite läskigt att kliva i dock, men sen gick det bra. Under tiden hade mamma hand om Evelina, de gick en promenad med vagnen och sen satte sig mamma inne på hundcafeét, som ligger i samma lokal som simmet, och tog en fika då bebbe sov! Så det var en riktigt härlig dag. Jag fick en liten stund där jag bara var matte och mamma fick en stund ensam med sitt barnbarn  


Sen var det hem, slänga i sig lite middag. Jag orkade inte laga till något så jag tog det jag hittade i kylen. Menyn blev således fläskkotlett och vattenmelon ;-)


Nattat bebbe. Rastat hund. Käkat ett par mackor nyss. Dags att joina bebbe i sängen. Och det är inte helt fel att krypa ner om kvällarna numera då hon ligger där och snusar! Och det har äntligen släppt med sömnen och nappen!! Hon tar nu napp, inte alltid. Och det funkar inte alltid att somna med (helst somnar hon nästan med bara filten, utan napp så det är iofs skönt) men hon tar den ibland om dagar/kvällar/nätter när hon är lite smågnällig. Och jag har lyckats få henne att sova bra i sin säng i sitt rum på dagarna, vi köpte ju vyssan lull tassar och om man skakar sängen riktigt ordentligt så somnar hon    Fantastiskt måste jag säga! 


Nä, som sagt. Dags för tandborstning och lite sängmys. Dvs. tvn är på för att jag tänkt slappa och mysa ner mig under täcket och se på tv. Men då jag aldrig får mobilen ur handen så står den mest bara på... Jaja... Sov gott!


Kolla in den där sjukt söta hunden som vi budade hem!!

 



De där två typerna sitter alltid och glor på mig när jag äter. Frukost. Lunch. Middag... Tur de är så söta :-D  

ANNONS
Av Jessica Olsson - 12 juni 2012 21:29

för D-kullen idag!!!


Tänk att det är hela fyra år sedan de tittade ut de små fröna! Tänk att det är fyra år sedan jag satt och letade rottis. Tänkt att det är fyra år sedan jag skulle ta studieledigt för att plugga hund nere i Småland (typ det bästa jag gjort i hela mitt liv!). Tänk att det är fyra år sedan jag hittade världens bästa uppfödare! Helt fantastiskt!   Det har varit spännande fyra år minst sagt. Mycket hundplugg har det blivit. Mycket hundträning, på gott och ont :-P Många nya bekantskaper - älskar er allihop  


Stort grattis till er! Dilla, Berit och Dixie samt grabbsen Dicken och Dino!


Idag har Duken fått en tjurmuskel att tugga på, de tar sin tid. Han har haft paus på flera timmar under dagen men nu har han satt igång med sista biten ;-)

Vi har även tagit en liten promenad med bebbe i sele samt med klövjeväska. Ville ha lite tyngd i, har tänkt lägga i sand men har ingen hemma. Gick febrilt runt och letade efter ngt lagom tungt och som ändå inte skaver eller liknande. Till slut tog jag ett par böcker - Avelsboken och Hundmatboken, haha! Hoppas han kan lära sig ngt av att bära dem?


I morgon får han ändå den stora födelsedagspresenten, ett simkort! Så uppdateringar om det kommer!


Bildspel:


 

Första dagen hemma


 

Mamma Beans med alla pluttar   

(Foto Frida Taipale)



   

Ni med D-barn förstår denna lek... 

(Foto Frida Taipale)


 

Olydig?? Nä, berikning kallas det när man undersöker!! 



   

 


Sabine och Dino 


 

 

Kolla in de här små skithögarna alltså! Första valpträffen


 

I husses famn på första lägret


 

Lite bus innan första valpträffen


Duke spanar på syrran Dilla


   

Bus nere i Småland, med huskompisarna Quinnie (Vila i frid älskade du) samt Elvis, som vi även delade rum med och som oxå blir 4 idag. Grattis!


 

Matte gravid i typ vecka 39-40? och en Duke... 

ANNONS
Av Jessica Olsson - 8 juni 2012 21:05

Tjomors!

Haft en underbar dag idag. Började med att jag bestämde mig för att skippa Mantorp, blir det regn så känns det nog mest omständigt att knalla runt med bebis och barnvagn, och dessutom skulle det bli så mkt åkande för att lämna hund med mera. Så istället kunde jag då följa med på mammafikat som var bestämt, supermysigt!! 5/6 mammor kunde komma, och det är så roligt att vi fortfarande hänger ihop. Det är nämligen mammorna, som inte var mammor från början, från föräldrarutbildningen på MVC Hjärtat! Vi fann varandra där och ser till att träffas med jämna mellanrum, riktigt trevligt! Idag blev det picknick i Stadsparken och vädret var strålande. Tre timmar på filten blev det innan det var dags att gå tillbaka till bilen för att slippa böter. Sen hem för att hämta upp packning och hund, för att dra vidare till mamma och pappa så man slipper sitta hemma själv och uggla! Väl hemma hade också mina paket kommit!! Två skitsnygga och somriga bodys (19:- + frakt på Tradera) samt varorna från Bamses Bollar. Klövjeväskan var snyggare än väntat och den sitter super, är lätt att ställa in och inte var den dyr heller, så den rekommenderas varmt! Köpte även ett expanderkoppel och även det vart kanoners. Riktigt skönt med ett så långt koppel + att det är lite fjädring i det ;-)


Efter sista rastningen här ikväll körde vi några moment, lydnad, och då slog det mig "Shit han är ju såå duktig, och varför tränar jag inte med korv oftare?" haha... Men siktet är främst inställt på att anmäla oss till Viltspår, anlagsklass så jag måste ta och fixa det nu innan det blir som alla andra år...


Nä, nu ska jag nog fastna lite på Tradera igen, innan det är dags att joina lilltösa i sängen!




Av Jessica Olsson - 7 juni 2012 21:19

Härliga, ljusa och ljumma kvällar. Och tid för sig själv :-) Jag brukar försöka lägga Evelina att sova runt 20-snåret eller där i kring. Och antingen så är Fredrik borta och jobbar kvällstid, eller så går han också och lägger sig runt 20 eftersom att han går upp vid 3-4-snåret om han jobbar dag. Så kvällarna, det är min egna tid! Igår var jag riktigt sugen på att ge mig ut på en långpromis, när klockan var sådär 22-23 och det fortfarande var så otroligt ljust och mysigt ute. Men jag ville inte lämna far och dotter själva, för vaknar hon måste Fredrik hjälpa henne att somna om och då är det bättre om han får sova ordentligt så han orkar gå upp och jobba. Så jag gick ut på altanen istället medan jag borstade tänderna, och tog djupa andetag och andades in alla dofter, det hade ju regnat under dagen så det luktade ljuvligt! Det är så härligt, för jag har lärt mig uppskatta alla årstider och de flesta väder, så mycket enklare det känns! Att vakna på morgonen, dra bort gardinen och kunna se det positiva i det väder som bjuds! Kanske är det att man blivit äldre. Att man sett och hört och varit med om livet mer och mer. Att man verkligen lärt sig uppskatta att få leva. Att få vara frisk. Och att se det man har och vara glad för det? 


Mycket är det som händer. Eller nja, nu kanske jag ljuger? Så mkt kanske inte händer. Jag, bebbe och vovve umgås om dagarna när pappa/husse jobbar. Och dagarna ser ganska likadana ut, på gott och ont ;-) Upp. Frukost till mig och hund. Rasta hund. Blöjbyte och kläder till bebbe. Mat till bebbe. Försöka söva bebbe. Promenad. Göra kaffe. Försöka hinna dricka kaffe. Tvätta. Dammsuga. Annat pyssel. Blöjbyte. Mat till bebbe. Rasta hund. Försöka sova bebbe. Promenad.... Ja, ibland gör vi det i omvänd ordning... Men det är väl så livet ser ut nu ett tag. Dock gör vi massa annat oxå, som nämnts tidigare så är det ju en del BVC-träffar och mammafika och annat skoj som vi far in till stan på. Förra veckan var vi på Gränby Centrum och fikade och shoppade en massa snyggt till mamma, inte ofta jag handlar ju :-P


Hundmässigt då? Det är ju ändå Dukens blogg!! Jag har äntligen bestämt mig för att ta tag i simmet. Speciellt nu när det ibland blir ont om promenader eller träning så känner jag att det är bra med lite uppspaltad och uppstyrd aktivitet för hans del. Ska även försöka kika på lite hundkurser. Men hursom - nästa vecka är första ggn. Det var kanonerbjudande så jag slog till - 12 ggr men betala för 10 (2300:- kostar ett 10-kort) + att den första genomgången som normalt kostar 400:- ingår i paketet. Så jag såg det som ett tecken och ringde för att boka tid! Mamma är även hon inbokad som barnvakt, så nu vet hon vad hon kommer få pyssla med en gång i veckan 12 veckor framöver :-P 

Har även tänkt länge på en klövjeväska, så igår beställde jag från härliga Bamses Bollar! En skitsnygg väska. Passade även på att beställa ett långt expanderkoppel á la Baggen, skonsamt och praktiskt! Riktigt nöjd över fynden.


Sen för egen del så har jag fått riktig träningsabstinens! Jag vill spinna (kors i taket!!!) och hoppa runt på skojig aerobics, springa på band och gymma! Tror det har att göra med att det ändå blir en hel del tid här hemma med sparsamma rörelser, även om jag promenerar (och städar) en hel del. Tror även det har att göra med att jag vill komma ut lite själv och bara få vara jag för ett par timmar. Få ta ut mig fysiskt och bara få koppla bort och koppla ur för en liten stund. Så det blir nog ett träningskort för lilla mamsen med. För man vill ju komma i bikinin med :-D Såg även att Friskis har pass där man kan ta med barn. 


Och till helgen blir det nog en minisemester! Det är bilutställning för Volkswagen nere i Mantorp. Så jag, Evelina och Fredrik packar nog in oss i Passaten, lånar en husvagn och pyser ner över helgen och ställer ut bilen och umgås med folk. Duken får tyvärr bli hemma hos mamma min. Blir för mycket att hålla reda på barn och hund i den miljön känner jag. 


Nä, slutskrivet nu. Drog över massa bilder från mobilen ikväll så jag bjuder på bildspel :-P


 

Klövjeväskan, snygg så säg??





 

Härligt att slappa på altanen somriga dagar!




 


Soliga promenader




   


Ja, fråga inte. Men han hittade nåt spännande i rabatten...


   


Såhär ligger hon gärna med händerna när hon äter. Supergulligt. 


 

Jag och bebbe med den fina och ergonomiska selen från Manduca


         



Bilder tagna igårkväll då jag var så promenadsugen! Här är utsikten från vår framsida.    

Av Jessica Olsson - 7 maj 2012 15:35

Ny vecka! Dagar och veckor rullar på väldigt snabbt! En dag kan gå, utan att man gjort något speciellt alls egentligen, riktigt fort! Vi går upp ganska sent, runt 10-tiden. Men det beror på att jag försöker sova så mkt jag kan. Det är inte alls omöjligt att vi ligger i sängen från 22-tiden och till 10 på morgonen, dvs 12 timmar! Men inte sover vi hela den tiden, inte jag iallafall... Första timmarna går bra, då sover hon själv i sin säng som står precis bredvid min. Men resten av natten vill hon ligga nära, och då hon vägrar napp så- ja ni förstår själva. Det är ett evigt snuttande, så visst blir det mycket vaken tid och rygg och axlar tar stryk något så förbannat, jag liggammar för jag orkar inte sätta mig upp och jag hittar f*n ingen skonsam liggställning! Så var och varannan dag är man mer död än levande känns det som ;-) Dock finns det nån motor där inne som håller igång mig iallafall, för jag går upp och äter frukost och rastar hund och sen är det bebis som ska bytas på och ges mat, vi promenerar och jag städar och tvättar och gör en massa som jag kanske egentligen inte orkar. Men, men... Nu kanske ni tycker att jag ska sova då hon sover om dagarna, och appropå det - jag har hittat knepet! Ut med vagnen och dra den i gruset så somnar hon! Men de gångerna jag försökt lägga mig att sova middag, så bara går det inte! Så jag har gett upp det nu. Jag siktar på att hålla fram tills att hon börjar sova bättre om nätterna. Så får det bli. Samt låta pappa ta henne när han är hemma så jag kan återhämta kropp och knopp genom att kanske ta en promenad med hunden eller att sitta här vid datorn.

För övrigt så går ju allting bra. Och det är väl inget jätteproblem det jag beskrivit, det är ju så det är :-) Sen är det väl bara bra om hon inte har napp, ett problem mindre i framtiden ;-) 


Nåja, vad mer då. Jo, jag fyller år i veckan!!! Älskar att fylla år, inte att bli äldre (inte längre iaf :-)) men själva födelsedagen. Då dagen är bara min! Och folk kommer och fikar för MIN skull och det är JAG som firas och får presenter :-D 


Annars är det inte så jättemkt som händer. Det är många fikabesök inne i stan med superhärliga människor, mest andra mammor. Det är jättetrevligt med alla nya bekantskaper!! 


Måste även ägna några rader åt min käraste mormor. Min fina mormor gick nämligen bort förra veckan. Hon har varit dålig till och från i några år nu. Och nu sa kroppen helt enkelt stopp. Men allt hade gått fint till. Hon hade ätit sin frukost på morgonen. Sedan somnade hon lugnt och stilla in. Nog känns det skönt att det gick till på det viset, visst är det även skönt att hon nu slipper lida. Jag saknar henne såklart massvis. Men det som nästan känns tråkigast är nog att hon aldrig fick träffa lilla Evelina. Men mamma har berättat att hon skrev ut en fin bild på Evelina och gav till mormor. Och denna bild hade hon haft och tittat på och visat sköterskorna. Detta värmer gott i hjärtat. Sov gott älskade mormor.   Jag tänker på dig och vet att du finns här bredvid oss, så visst kommer du ändå att få följa ditt barnbarnsbarns uppväxt.


Ta hand om era nära och kära!



För att ladda kroppen med energi, eller för att läka en ledsen själ så är nog bland det bästa, att gå ut i solen och att ta en lång härlig promenad. Då tankas kontot på, och det är så skönt att bara få strosa runt med sina tankar! Jag och Duken var på en sån mysig promenad i helgen. Helt underbart. Och så fint där vi gick!

     


Eller så laddar man genom att sitta hemma på trappan. Jag älskar mitt hus och jag älskar naturen runt omkring, det är otroligt fint. Snart kommer alla kossor och hästar ut också, då blir det ännu mysigare!

 


Stora bebis och lilla bebis <3

 



Som någon sa; hon ser full i fan ut. Visst gör hon!! :-D  


Mammas lilla sessa <3 Så oförskämt söt!  

Av Jessica Olsson - 30 april 2012 11:37

Natten mot söndagen när vi skulle sova kände jag hur jag fick lite ont i magen, som mensvärk. Det kom då och då så jag undrade om det inte var värkar. Hade hittills i graviditeten inte haft några förvärkar eller nåt direkt magont. För skojs skull så startade jag Värktimern (app på telefonen…) och började klocka. Det var stundtals regelbundet och stundtals inte. Jag låg och klockade och småvilade. Fredrik sov och visste ingenting, för om det nu var något på gång så behövde jag en utvilad sambo, och vad skulle han göra uppe när jag inte ens hade ont… Natten rullade på och jag fick väl lite ondare framåt morgonen och då begav jag mig till soffan istället. När sambon väl vaknat så gav jag mig ut på en liten morgonrastning av hunden. Solen sken och jag stod en stund och tittade ut över åkern och försökte ta in all mysig morgonsol för att ladda på med lite energi, tänkte att det kunde behövas om det var dags!

Klockan är runt 10 och väl inne igen tar jag en varm dusch. När vi sedan satt oss i soffan för att ta det lite lugnt så känner jag hur det börjar rinna där nerifrån och konstaterar att det är fostervatten, och det är dessutom färgat. Jag ringer förlossningen, som ber oss komma in för kontroll, så vi packar ihop de grejer vi tänkt ha med oss, om vi inte får åka hem, men det trodde jag såklart att vi skulle få! Men jag plockar lite, och sambon tar en snabbdusch och sedan packar vi in väskor och hund i bilen och drar iväg. I bilen kommer det lite mer vatten och värkarna blir även starkare. Framme på Akademiska vet vi inte riktigt vart vi ska (när vi var på studiebesöket gick vi genom en annan ingång) så vi åker runt lite och jag blir lite irriterad då jag börjat få mer ont och vill komma fram!

Klockan är runt 12 när de tar emot oss och slussar in oss i ett undersökningsrum där de ställer lite frågor samt sätter ctg. I detta rum blir vi sedan lämnade i säkert två timmar med ctg´n på , sjukt obekvämt! Man ligger som på en hård, typ massagebänk kan det väl liknas som, och dessutom sitter det band runt magen för att mäta värkar och hjärtljud så man kan inte röra sig hur som helst heller. Jag får flera kraftiga värkar som sambon försöker lotsa mig igenom, genom att säga åt mig att slappna av. När det äntligen blivit skiftbyte blir det ordning på torpet och en gullig barnmorska kommer in och presenterar sig och skriver in mig och berättar att inte får man åka hem när fostervattnet är färgat, så det är bara att ta picket och packet och checka in på ett rum J Väl på rummet träffar vi även förlossningsläkaren som vill att förlossningen ska komma igång med bättre fart, just på grund av färgat vatten. För de som inte förstår så är färgat vatten lika med att bebisen har bajsat i vattnet, vilket kan vara ett tecken på att den inte mår bra. Men doktorn vill i alla fall dra igång hela karusellen lite fortare, så han beslutar sig för att sätta in en propess, vilket är som en liten pappersbit som förs in där nere och som sätter fart på värkarna. Klockan är nu strax efter två, och det är verkligen på gång! Jag ringer mina föräldrar för att berätta läget och be dem komma in till stan och hämta hunden, som sitter i bilen och väntar. Hunden hämtas och Fredrik bär in packningen. Vid 15, har jag fått ännu ondare och vi börjar smärtlindra med min medhavda TENS samt varma kuddar. De konstaterar att jag svarar bra på propessen! Och visst har smärtan ökat. Ont som fan gör det, smärtan känns mest i rygg och strålar ner i benen. TENSen placerade jag mest på ryggen och varma kuddarna fick även de ligga på rygg och höft. Fredrik fick sköta TENSen, att dra igång den på full effekt när värkarna kom för att sedan låta den gå ner emellan. Han är även otroligt duktig på att hålla koll på monitorn, där man kan se värkarbetet via en kurva, och se när värken är på gång.

Vid denna tidpunkt och några timmar framåt är de allra jobbigaste på hela dagen. Det gör förbannat jävla ont och ingenting hjälper. Här börjar även värkarna ändra karaktär och jag får en riktigt konstig krystkänsla vid varje värk. Den yttrar sig så att hela kroppen krystar och det trycker på neråt vid varje värk, detta är ingenting jag kan påverka utan kroppen bara jobbar på av sig själv. Det känns som sagt, som fan, så jag ligger och skriker mig igenom varenda värk. Barnmorskan som kommer in och hör konstaterar att det inte är helt som det borde vara, och tror att det kan vara lilla bebisen som ligger på ett speciellt sätt och som frambringar dessa värkar. För än är det många centimeter kvar tills det är dags att göra entré. Klockan är runt 18 och jag får lustgas, propessen tas även ut då jag svarat så bra på den. Barnmorskan funderar även på om jag ska försöka skifta ställning för att minska värkarna. Jag får in en saccosäck som läggs på sängen och som jag liksom ska halvligga över, på mage. Jag ger det en chans men det är lika illa ändå. Jag håller krampaktigt i min lustgas och skriker in i masken vareviga värk. Den snälla sambon håller koll på monitorn och säger till när jag ska andas i masken och när värken är över. Han försöker även få mig att dricka, men jag vill inte göra nånting annat än bara typ dö just då… Jag ligger och funderar över varför jag försatt mig i den situationen, om man skulle försöka be dem snitta ut ungen, men konstaterar fort att de kommer aldrig gå med på det så det är ingen idé att ens fråga… Jag tycker även illa just då om alla hunduppfödare som parar sina tikar, som inte bara ska trycka ut 1 valp utan kanske 10-12 stycken! Många är i alla fall tankarna just där och då.

Klockan blir 20 och barnmorskan kommer in och vi börjar prata om lite andra smärtlindringsmetoder, och jag som inte tänkt ta Epiduralen (om det inte verkligen krävdes) säger väldigt snabbt att det vill jag ha! Och hon blir nöjd med det beslutet, känns som att hon nog hade bett mig ta den annars. Efter en stund kommer så den underbara ängeln, med titel narkosläkare. En helt fantastisk människa som presenterar sig och beskriver förloppet. Han börjar tvätta och förbereda på ryggen där nålen ska sättas och jag fortsätter att gapa och skrika genom mina värkar, men med en underbar känsla om hopp att Edan ska fixa biffen! Barnmorskan ber mig andas snabbt genom värkarna för att försöka dämpa dem lite medan Edan sätts. Allt går kanon, och faktiskt så går det väldigt snabbt från det att han är klar till att värkarna känns allt mildare. Så sakta men säkert börjar jag komma tillbaka till livet samt få lite färg i ansiktet. Och det känns helt underbart! På bara några sekunder känns allt toppen, och jag blir helt plötsligt väldigt törstig och hungrig! Så jag dricker ordentligt samt ber om att få in mackor.


Jag tar lite kort medan jag står upp:

Jag, som precis kommit tillbaka till livet :-)

 

Packningen samt medhavda tidningen Rottweilern...    


Den lånade musikspelaren. Hett tips!
Vi spelade lugna låtar hela dagen. Jag kommer inte ihåg att jag hört en enda låt, om jag ska vara ärlig ;-) Men jag tror nog att det gick in i det undermedvetna för när jag lyssnar på den spellistan idag så kan jag bli lite tårögd... Musiken var iaf uppskattad av sambon, samt av bm och usk som sa att det var så roligt att komma in i vårat rum för vi spelade så mycket bra musik :-D   

Klockan 21.25 är det skiftbyte igen och jag träffar vår nya barnmorska och undersköterska. Nu mår jag så pass bra igen så Fredrik frågar om han inte kan få gå ut och värma lite mat att äta, vilket jag såklart tycker är helt okej J Han har ju suttit och hållit handen från tolv så nog är det berättigat att få i sig lite näring. Och än är det några timmar kvar så det är bra om han buffrar lite så han håller sig på benen! Sagt och gjort. Han lämnar rummet och jag blir själv kvar, men jag bara njuter av att inte ha ont. Jag använder gåstolen och knallar runt där inne i rummet, glad över att vara på benen. Jag läser lite i en medhavd tidning medan jag står upp.

Sedan rullar timmarna på. Det händer inte så mycket. Fredrik ligger och slumrar i fåtöljen och jag testar lite olika ställningar för att hjälpa bebis ner ordentligt. Jag sitter bland annat och gungar på en pilatesboll, halvsovandes. Jag försöker även stå med hjälp av gåstolen och gunga lite för att gunga ner bebis. Värkarna är i princip borta, jag känner lite tryck neråt till och från men annars känns det mest ingenting, så de har satt värkstimulerande dropp.

Vid 2-tiden kommer barnmorskan in och gör en liten kontroll av mig, varpå hon säger att ”nu är det nog dags att vi försöker få ut den här bebisen.” Fantastiskt! Och omtumlande, vaddå, är det dags?! Ska vi äntligen få se henne? Är det på riktigt nu? Hon ringer på Undersköterskan, som kommer in och undrar vad som står på, men bm förklarar att nu är det dags att få ut lilla bebisen. De börjar förbereda för bebis ankomst, och plocka fram handdukar och annat som kan behövas till det som komma skall. Sedan ställer de sig på varsin sida om mig och förklarar hur jag ska göra. Jag måste vänta på en värk och när den kommer är det bara att krysta. Lättare sagt än gjort då Edan tagit bort nästan allt ;-) Men det går i alla fall och till slut säger de att de ser huvudet! Men då måste jag pausa. De frågar om jag vill känna på huvudet, och ja det vill jag. För jag vill veta om det verkligen är på det viset är bebisen är nära, att de inte bara ljuger typ… Och nog känner jag bebisens huvud! Underbart! Då får jag ny kraft och kämpar på några krystvärkar till med peppande och instruerande ord från Usk och Bm. Sen helt plötsligt så ramlar hela barnet ut! Ett slemmigt litet russin som tar andan ur en. Helt tagen tittar jag på det lilla livet och på några sekunder så börjar det så ta sina första andetag och fylla rummet med barnskrik! Faktastiskt! De torkar av henne och sedan får vi upp henne på mitt bröst, och ser på en gång – hon är läskigt lik mig. Och hon är så liten, och så fin.


Den allra första bilden, bara några minuter gammal. Förlåt för den starka blixten sessan ;-)


 


Blixten av...  


Det som därefter följer är att hon ammas för allra första gången. Vi får in den lilla festbrickan med choklad och the och pommac i vinglas samt goda mackor! Sedan får våran lilla prinsessa ligga hos pappa medan jag får ta en underbar dusch! Öm i hela kroppen, svårt att gå och allmänt mör, men ändå skapligt pigg tar jag mig en skön dusch och sedan får jag på mig rena kläder. Därefter förljer Usk med oss upp till BB där pappa somnar på en gång medan jag ammar lilla bebisen och skickar bilder till alla vi känner, om att nu är hon så äntligen här!



   

Av Jessica Olsson - 14 april 2012 14:15

Tjohej! Bebisen sover och jag tar tillfället i akt att få lite datortid :-) Surfar ju en hel del ändå, tack och lov för ajfååns, vad skulle jag annars roat mig med i soffan? Och hur hade jag annars hållt kontakten med alla, tur man inte levde förr i tiden    Men när man sitter vid datorn så är det lite enklare att skriva, och man kan jobba lite snabbare.


Tiden rullar på, som vanligt! Börjar mer och mer få in snitsen. Just för tillfället så håller vi på att "lära henne" att ta nappen. Det är ju inte så enkelt kan sägas. Vi har väl just nu säkert över 4-5 olika modeller i huset, och 2 olika meterial. Inte sjutton visste jag att det fanns så mycket OLIKA nappar. Men nu är det slutköpt, nu trugar vi med dem vi har. Kan väl låta konstigt eller dumt för vissa, varför lära in ett beteende som sen måste jobbas bort?? Ja, hon är galet snuttig, och även om det är otroligt mysigt att ha henne nära så är det ganska begränsande, och dessutom är det jobbigt på nätterna att hela tiden få agera snutte så hon ska kunna somna. Så därför vill jag nu att hon ska få sitt snuttbehov tillfredsställt men genom napp så att jag kan sova ordentligt (bra med sömn = glad mamma) eller så att hon kan somna utan bröstet i munnen. Jag har inga problem att ge henne närhet för övrigt heller, för det är supermysigt! Och när hon är som kinkigast, typ på kvällstid och inte vill ligga själv, så kommer jag lösa det hela genom en bärsele. Såklart man inte vill vara själv, och såklart jag då vill ge henne närhet och trygghet, men det är tungt att konka runt på bebis   Jag har läst en del om selar och den som jag fallit för är en Manduca. Den är ergonomisk för barnet, dvs barnet sitter i grodposition och får stöd under rumpa och lår och hänger inte i skrevet, som tyvärr är vanligt på många andra selar, och detta är inte speciellt skönt eller bra för barnet. Så denna är då bra i det avseendet, dessutom kan man bära barnet både på sin rygg eller på mage, samt på höften. Du har bra med spännen så det är ergonomiskt och skönt även för dig att bära - vilket kan vara bra när barnet börjar bli tyngre, denna kan nämligen bära barn upp till ca 20 kg! Finns även i många snygga färger! Jag valde dock (tråkigt?) en beige!


www.stellaris.se     


Här har jag lyckats få in nappen och att få den sitta kvar någorlunda, nu här i början måste man dock lära henne att hålla kvar den i munnen så hon kan börja suga rätt så den inte åker ut. 

 



Tygblöjorna är även invigda och där är det också en del övning. Man behöver testa lite innan man får dem att sitta perfekt, för de kan läcka lite om de sitter knasigt. Men även här har jag fått in snitsen och jag är förundrad över hur pass bra det går med dem! Som längst har de suttit på i ca 3 timmar, och när jag tar av så är blöjan i princip torr, för materialet närmast huden leder bort fukten ner till inlägget som ligger i fickan på blöjan. Så man tänker att - har hon inte kissat? Men när man tar ut inlägget (man skiljer inlägg och blöja åt när man lägger dem i tvätten) så jo - då är inlägget helt blött! Så läckert, blöjan mot huden är torr, och inlägget suger upp all fukt! Sen lägges dem i en hink jag har, med lock, och så ligger de i ett par dar tills jag tvättar dem. Funkar kanon! Och nej, det luktar inte, och jag tycker inte att det är det minsta äckligt. Jag tycker mest det känns skönt att slippa köpa blöjor stup i ett och att jag bidrar till en bättre miljö   Dessutom är de ju skonsamma mot huden på bebisen. Så jag är riktigt nöjd över mitt beslut med tygisar!

Plus att de är vansinnigt snygga!

 


Idag har vi besök, och jag tror att Duken vart skapligt nöjd - besökaren hade ju med sig presenter!! Filt till bebis, godis till de vuxna och tjurmuskel till Duken!! Och det är ju inte var dag det bjuds på det, så att äta en sån lång godsak var inte det lättaste. Matte skrattade gott åt cirkusen  


Vi har ju hållt på och gjort om en massa också!! Så fint det är här hemma nu, om man bortser från att det är lite socklar och lister som ska dit. Vi har köpt en ny fin soffa! Sen har vi ju äntligen fått in kaminen, som vi pratat om i ett par år. Bakom den är fondväggen utbytt till en riktigt härlig tapet, och golvet är omlagt! Är riktigt nöjd över våra val, och det ska bli så mysigt att få elda i vår kamin sen när vintern kommer (visserligen känns det som vinter nu, men allt är inte helt klart och besiktigat tyvärr så vi kan inte använda den än...).

 


Nä, nu måste jag gå och kika till bebisen igen! Men jag bjuder på lite bilder!!


Evelina i mammas mage   

 



Evelina utanför mammas mage         



Två hjärtan  



Ett hjärta på promenad  

Av Jessica Olsson - 25 mars 2012 17:01

Idag kom min bror och hans familj hit och hälsade på lilla Evelina! Det var ett kärt möte och första gången som lillan fick träffa sina kusiner. Hon har tre kusiner, på min sida, och den yngsta blir 5 år veckan som kommer - nog var hon nöjd över att få träffa en liten bebis :-)

Prinsessan fick jättefina presenter och blev riktigt gosad med!! Även mormor och morfar kom hit så det har varit en riktig mysdag! 


Annars har det mest varit kaos i några dagar då vi håller på att göra om lite. Ni får se vad vi pysslat med om några dagar eller så, då allt är klart! 

Och igår så var jag och lillan iväg på möhippa! När man är såhär liten och bara äter från tutten så måste man vara nära mamma ständigt, och nog gick det bra! Vi var på Hotell Gillet inne i stan och åt brunch, fullt med folk var det! Hon sov nästan hela tiden och när hon vaknade sen fick hon sitta i mitt knä, hon sa inte ett knyst :-) Sen gick vi till bilen för matpaus och blöjbyte innan vi åkte vidare och kikade när tjejerna åkte gokart och gjorde lite annat skoj! Efter det avvek vi medan de fortsatte festligheterna :-D


Duken på span!

  


Lillan fick jättefina blommor!  


Samt jättefina kläder!!  
 

Stolt kusin Lovisa som provar rulla bebis i barnvagnen  


Hjärtat vilar

 


Och sist men inte minst - denna otroligt vackra tavla!!! Tuuusen tack!!!

 

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se